Då var vi hemma efter en helg i Hälsingland. Det var jag, maken, barnen samt ytterligare en familj med ungefär samma uppsättning som vår. Det här är en resa som vi gjort flera gånger tidigare, men då enbart vi vuxna. Nu har barnen vuxit upp och är mellan 11-14 år och nu tror vi att det är dags att ta med dem.

Precis som tidigare så tog vi en morgon bilen till Voxna Kanot & Camping, fick skjuts till Gropabo där vi lade i kanoterna i strålande sol! Vårt kanottur startade i Gryckån, som är en smal, snirklande å genom Hälsingeskogarnas vildmark. Det är tyst, tyst när vi sätter paddlarna i vattnet. Det som hörs är våra uppjagade röster i planeringen om vart vi ska stanna och luncha. Det är riktigt mycket vatten i Gryckån i år, inte konstigt med tanke på allt regn som fallit, men det gör att det är strömt och väldigt lätt-paddlat!

Det är några forsar efter ån. Små och stora. Efter att vi burit oss förbi en ofarbar fors, så stannar vi och lunchar. Som vi har längtat efter denna traditionella sill-lunch! Vi kokar färskpotatis på Trangia-köket och käkar den med sill, crème fraiche och en öl. Mums! Kokkaffe på det och sen drar vi iväg igen. 

När vi paddlat oss fram i det klara, kalla vattnet och glidit förbi sandbank efter sandbank av gyllengul sand så stannar vi för att slå läger för natten. Vi väljer en liten sandstrand där vi hittar en fin skogsglänta precis ovanför. Som gjort för våra två tält! Vi slår upp våra tält och fortfarande är stämningen fin och samarbetsviljan god. 

Våra söner är ju av den fisketokiga sorten och det resulterar i några fina firrar som vi grillar med smör och salt. Det finns ju både gädda, aborre och harr i Gryckån. Faktiskt också kräftor...

Till middag grillar vi kött och till det får vi en ädelostpasta och ett (eller två) glas rött... Vi eldar och vi grillar... Vi badar och vi fiskar... Vi är helt ensamma och det är tyst, tyst... Vi somnar gott i våra varma sovsäckar och någon sa att det faktiskt bara hade varit 2 grader på natten!

Vi vaknar till en strålande morgon. Solen går upp, himlen är klarblå, vattnet porlar, det riviga kokkaffet står på elden och det är tyst och lite småkyligt... Så härligt!

Några andra kanotister paddlar förbi på förmiddagen till vår förvåning. Ett gäng killar som paddlar en dagstur. Vi tar ner våra tält, packar ihop våra sovsäckar, liggunderlag, kläder, matvaror osv i stora svarta sopsäckar. Packar allt omsorgsfullt i kanoterna och sen ger vi oss iväg. Vi hinner bara paddla i fem minuter så blir vi ruskigt badsugna igen. Vi stannar vi en annan sandstrand och går i det strömmande vattnet. Törs inte gissa temperaturen, men det är nog kallare än jag vill erkänna... Men även om benen är isiga och andningen lite ansträngd så är det så underbart att efteråt få stå i solen och låta de varma strålarna värma upp mig, liksom inifrån och ut... 

Grabbarna fiskar från kanoterna och vi paddlar. I varje större fors finns skyltar för att kunna ta upp kanoterna och bära dem istället för att åka i forsen. Det blir bra träning att bära, släpa, dra både kanoter, packning i form av ryggsäckar, kylbagar, fiskeprylar osv. I någon fors, som enligt min mening är lite tveksam för paddling så väljer vi ändå att paddla. Forsen är inte svårpaddlad och det är mycket vatten, så det går ju galant. Men nog får man ett adrenalinpåslag när det skummar runt kanterna på kanoten allt... När man dessutom har viktig packning i kanoten och framför allt ett barn längst fram... Känns dock riktigt bra när man kommit ner.

Just innan lunch så kommer vi till en fors där vi ska ta upp och bära. Det missar dock vår första kanot som åker rakt in i forsen och kantrar! Vi som kommer efter och ser detta blir oroliga och har själva fullt sjå i strömmen, att ta oss in till kanten där upptagsplatsen är, innan vi kan se att de är oskadda. Däremot flöt en del packning iväg, där vi lyckades rädda det mesta. En paddel, en kaffepanna, en kastrull fattigare och med blöta matvaror, grillkol, mobiltelefoner osv så kände vi oss ändå glada att alla var oskadda. Paddeln hittade vi i åkanten längre fram. Det var några stora vassa stenar mitt i forsen och vattenmassorna är riktigt starka!

Gryckån leder ut i den större Voxnan där vi fortsätter vår färd. Här är det djupare, bredare, mörkare och större... Skogen kantar även detta vatten, men på några ställen kan man här skymta någon sommarstuga, en bastu, en liten grillplats osv. 

Eftermiddagens stopp hade vi planerat till en större strand som kallas "Frostkilen". Där finns ett stort vindskydd, en eldstad och tom ett dass! Vi hänger upp lite blöta kläder, badar igen, fiskar lite, gör en brasa och slår upp tälten. Precis när vi slår oss till ro så kommer en stor 16-mannakanot med ungdomar som tjoar och hojtar... Vi blir först tveksamma om vi ska stanna eller åka vidare, men bestämmer oss för att stanna fast vi fått sällskap. Barnen var överlyckliga att få fler kompisar att spela volleyboll, fotboll och bada med och vi tyckte också att det var trevligt md lite sällskap. Vi grillade gott även denna kväll, som slutade ganska tidigt eftersom vi var trötta efter dagen.

Söndagen var sista dagen och den dag som känns mer som transportsträcka än något annat. Det tog ca 2 timmar att paddla längs Voxnan till vårt mål som var kanotuthyrningen. Sista halvtimmen och det är faktiskt den enda gången, så böjade yngste sonen knorra lite... "Är vi framme snart...?" Men, med hjälp av inbördes tävlingar, fiske, sång och lite godis så fixade vi det galant!

Väl på land igen, efter uppbärande av packning och rengörande av kanoter så far vi hemåt igen. Båda barnen säger direkt i bilen att de vill göra detta igen och det känner vi vuxna också. Det ger så mycket att få vara ute i naturen och med enkla medel få klara sig själva. Vi fick gott om fisk och några fick även se en bäver. Vad jag hörde var det ingen som saknade wi-fi, TV eller annat under dessa dagar. 

Nästa resa blir till en stad i Europa, men jag hoppas även där på naturupplevelser. Fast av ett annat slag. 

//Maria